Devin 2011.10.30

29 OKTOBER,

Under en lång period led jag av svåra förvärkar, jag sov väldigt dåligt och kände mig konstant trött och låg. Jag var rädd att inte klara av en förlossningen eftersom jag var så trött både mentalt och fysiskt.

Jag blev inlagd lördagen den 29:e oktober efter en bedömning av igångsättning.

Indikation till igång sättning var annan specificerad gravidieteskomplikation/humanitär.

Jag fick en s.k ”tyngre sovdos”, morfin på 10 mg. Vilket inte funkade allt för bra, men smärtan blev något bättre.

30 OKTOBER,

Jag vaknar tidigt på söndags morgonen, jag kände mig hyffsat utvilad även fast jag sovit väldigt hackigt och drygt.

Jag ringer till Mattias vid 6-tiden och ber honom komma och äta frukost tillsammans med mig runt 7-8 tiden.

Han kommer som ett skott, men verkar väldigt lugn och trygg ändå. Vi passade på att skratta och skämta innan allvaret skulle sätta in, vi skulle bli föräldrar!

08.18 Tar man hål på hinnorna, och vattnet forsar. De kändes så sjukt konstigt, rena rama tsunami vågen som forsa ut. Fostervattnet var klart och fint.

Jag var då öppen 3 cm, med utplånad livmodertapp.

jag får ligga med CTG under en tid som visar en basalfrekvens på 145 slag per minut och ibland något nedsatt variabilitet, men den var godkänd.

Jag hade då två sammandragnigar per 10 minut.

Blodtryck 110/55 – efter vila.

Efter CTG kruvan får jag gå upp och gå, jag vandrar på, och smärtan blir mer och mer regelbunden.
Jag vandrar igenom BB, fram och tillbaka, känner mig sjuuukt peppad!

09.47 börjar jag få smärtsamma sammandragningar med 5 min intervall, jag kan fortfarande andas igenom dom. Mattias går vid min sida och pratar om väder och vind. Jag klagar på att jag svettas och börjar bli lite lagom gnällig, jag drar runt på gåbordet.

10.10 börjar jag ha allt för ont, jag larmar efter BM och vill ha lustgas, dom startat lustgasen på 50/50. Självklart råka jag ta för mycket första gången och försvann totalt och börja as garva. Jag ligger i sängen och vrider mig av garv, hela mitt huvudsnurrade och jag tyckte hela världen var så underbar – ja, iafl tills lustgasen släppte.

Jag har nu sammandragningar med 2-3 min intervall, jag känner att jag måste ligga ner, så då passar BM på att koppla CTG.

Jag är nu öppen 4 cm och huvudet är mer nedträngt än tidigare.

10.40 Nu börjar de göra riktigt ont. Jag får sätta mig grensle över en stol och bara dyker ner i lustgasen. Svetten sprutar och fyfaaan va de känns!!

Men jag försöker vara cool, jag vill vänta lite till med smärtlindring.

11.10 Nu jäklar går jag snart sönder, jag skriker efter EDA.  Narkosläkaren ska dyka upp om ca 20 min, jag känner hur jag långsamt dör! På toppen av de börjar BM tjata på att jag skulle kissa, jag bara spände blicken i henne och bara tänkte ”VADDÅ KISSA?!!”

Men samarbetsvillig som jag var gick jag upp, eller slet mig upp skrikandes sätter mig på toa, och det händer ingenting, jag kan verkligen inte kissa. De var som att jag glömt bort hur man gjorde.

11.30 Narkosläkare dyker upp, men tydligen ville hon inte lägga EDA, då jag var svår att palpera. Dom måste ringa efter bakjour.

De dröjer alltså YTTLIGARE 15 min innan jag får EDA.

När väl EDA är lagd, så har jag bedövning – På VÄNSTER sida, ENBART.

Detta är tydligen en biverkan som händer 1 på 100. Självklart är jag den där 1 på 100.

12.31 Jag suger lustgas som aldrig förr.

Efter EDA fick jag tydligen väldigt lågt blodtryck, så droppsätts och CTG kopplas.

Värkarna kommer 4 -5 st/ 10 min och de är så smärtsamt att jag bara vill slita sönder min kropp och gå hem.

Jag gråter och skriker eftersom de känns som att höger sida av kroppen ska döda mig vilken sekund som helst, jag måste få bedövning som FUNKAR!

13.35 Jag gnäller fortfarande över min höger sida. Narkosläkare kallas tillbaka, och EDA slangen backas 1 cm, och mer bedövning fylls på.

- Detta hjälper INTE.
Jag vill bara ha ett duntäcke och en kudde, jag vill bara vila lite.... snälla.. låt mig få andas..

13.59 Öppen 9 cm.

Nu beslutas de även att en spinal ska läggas, dom frågar om jag går med på det. – Dum fråga kände jag och bara skrek, gör va ni vill, men döda mig helst!
Narkos läkaren bara ler...

14.10 Spinal blir lagd, och jag känner hur smärtan blir något bättre. De är ett tryck neråt, men jag känner att jag orkar med på ett annat sätt. Jag får luft igen.
Jag har mer kontroll...

Läkaren tillkallas, eftersom fosterljuden har nu en nedsatt variabilitet.

14.30 Nu är de personal byte, jag får helt grymma barnmorskor till eftermiddagen.

Jag sitter nu i sängen och kan faktiskt små prata lite, jag skämtar lite lätt och försöker hålla ett gott humör för att väga upp mitt kassa humör sen tidigare.

Blodtryck 130/90

15.50 smärtan är tillbaka som aldrig förr på högersida.

Jag sitter på sängkanten och kräks – MASSOR. Men jag ger inte upp, BM drar mig upp på ”vals”, vi skulle dansa lite tyckte hon, vilken idiot tänkte jag. (haha!)

Jag dansar runt med gåbordet och gråter samtidigt som jag skämtar lite lätt med BM. Man testar att använda TENS på höger sida, vilket faktiskt avleder smärtan lite, så då började BM tjata på de där med att kissa igen. – Vilket självklart inte funkade.

Jag andas fint genom mina sammandragningar och får mycket beröm och klappar.

16.45 får jag lägga mig i sängen igen och eftersom jag inte kunde kissa så måste jag tappas på urin med kateter ut kommer 0(!!!) ML.

16.50 TEMP 36,9

16.55 avslutar dom TENSEN, eftersom de stör CTG kurvan för mycket, jag hajjade inte ens att dom avsluta den, så den hjälpte väl kanske inte så där jätte mycket ändå i den stunden.

Efter att dom avsluta tensen börjades det igen:

”Kom igen Carro” – upp och stå, Nu ska vi dansa lite igen.

Jag bara suckade och lydde dom, jävlar va de TRYCKER!!!

17.25 jag får lägga mig ner igen, ligger på vänster sida med benstöd. Nu är lustgasen tillbaka igen, älskade lustgas. Här minns inte jag så mycket……. jag liksom bara dök ner i lustgasen och bråkade om att den hade jääävligt dålig kvalite eftersom slagen hela tiden lossnade - kanske berodde på att jag slet i den som aldrig förr??

18.00 Jag har nu fått krystvärkar, jag ligger i sängen med gynläge. Jag vädjar snällt… Snälla, jag måste få bajsa, annars kommer jag bajsa på mig.

Bm bara ler och säger; du är inte den första! Och det SKA kännas så, så de är bra Carro, tryck på!!!

18.20 Nu har jag börja krysta, jag skriker fortfarande om att jag måste skita och att de gör så förbannat jävla ont. Jag dyker tillbaka i lustgasen och bara vill DÖÖÖÖ!

CTG visar att de är slagförlust ned mot 100 slag i minuten.

men tydligen har jag bra kläm i mina krystar.

När jag har krystat ett par gånger och känner hur han verkligen ligger och trycker i kanten till att komma ut får jag panik, o bara skriker, snitta mig!! Ta sugklocka, gör va fan som helst, slit ut ungen!! Rädda mig, jag orkar inte!! Snälla jag skiter påååååå miiiiiiiig!!!!!! Jag dör, snälla dööööda mig!

Bm kollar på mig, och säger: Caroline, varför ska vi ta sugklocka?
Jag svara snabbt, va fan! inte vet jag, men göööör nååååågooot.. snälla, få ut honom *gråter*

Sedan skriker barnmorskan åt mig, Ta i nu Carro, bli förbannad och tryck!!
Ja jävlar va jag skrek!!!

Sedan sa de PLOPP…. Ut kom han, med mina egna krafter. Jag behövde alltså inte snittas den där sista värken... (hahaha)

18.39 kommer Devin i framstupad kronbjudning (gravid v. 40+2) Han har navelsträngen lindad ett varv runt halsen. Men god hjärtfrekvens, han är dock lite rosslig och får under 2 minuter syrgas på min mage.

… Jag hängde intee riktigt med här, jag kommer bra ihåg hur dom prata om att navelsträngen runt halsen, få ut axlarna, sen så bara är jag mamma och ser honom ligga där helt blå och rosslig, jag gråter, tror jag.. jag är chock, mattias står brevid och bara gråter, de var så otroligt, jag bara tar i hans lilla hand… min lilla pojke, min älskade lilla Devin.

Efter fem minuter så är allting OK med pojken.

4100 g

54 cm låg

Trots dettta, behövde jag bara sy två små inre stygn.