Haft BM-besök idag,
Vecka 37 (v.36+4)
Glukos: 4,9
Blodtryck: 117/70
Sf mått: 38
Hjärtljuden: Blev en ctg kurva, eftersom bebis var lite stressad.

vi pratde igenom mycket saker och förlossningen kom påtal.
Hon gillade min inställning och tyckte de va bra att jag var så öppen och lugn inför dagen D.

Jag berättade även att jag hellre väljer att snittas, en ligga och plågas i timmar.
Vilket hon absolut höll med om, både för bebis och för min skull.

Fan! Saker och ting känns riktigt bra, jag börjar se ett ljus i tunneln.
Även om dagen började lite skakigt med att bebis ska vara uppvarvad, så löste sej även det.
Han lugna ner sig lite, även han kanske är trött på allt som händer runt omkring och att folk inte kan låta mamma och pappa vara i fred och bara njuta den sista tiden.

I'm happy.
Jag kommer inte behöva gå över tiden.
Våran älskade lilla son är snart här. Så efterlängtad, så jävla älskad.

Mitt allt, redan nu. <3


Föresten, har jag sagt att KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT?!