Blir spagetti och köttfärssås här hemma, orkar inte göra något annat, de är så lätt och smidigt att bara kasta ihop det så de fick bli som de blev.

Stod samtidigt o funderade, känner mig lite besviken.
Jag har ställt upp så mycket på vissa människor, gett bort halva min själ för att dom ska må bra och ha de fint, vara friska o krya.
Jag har gjort ALLT för dom där människorna, och jag får ingenting tillbaka, de kan inte ens ringa en signal och fråga hur de går med bebisen i magen och allt, tråkigt...

Jag har försökt o ringa nu i flera dagar, dom säger hela tiden att dom ska ringa upp men gör de aldrig, och när dom väl svarar hinner man inte mer än öppna munnen innan dom lagt på.

De är kanske lika bra och skita i det?
På något sätt har jag redan gjort de, jag blir inte ens förvånad, bara besviken för bebbo's skull.